Jag tillhör skaran skrivande personer som har skrivit betydligt längre än jag klassat mig som aspirerande författare. Visst hittade jag på sagor som min ömma moder fick skriva ned innan jag ens hade förmågan att forma bokstäver självständigt, men jag hade också skrivit bokmanus i tio-femton år innan jag ens kom på tanken att låta någon annan läsa dem. Mitt huvud fylls helt enkelt konstant med idéer som vill ut, och jag kan inte låta bli att skriva.

Jag hade nog föreställt mig att det skulle vara både läskigare och mer dramatiskt än det faktiskt var att skicka mitt allra första manus till förlag. Och med alla första menar jag tekniskt sett mitt åttonde romanlånga manus i ordningen. Det som enligt konstens alla regler är min första roman är verkligen inte lämplig för någons ögon, och bör stanna kvar i byrålådan på obestämd framtid.

I obetalt samarbete med verkligheten, som fick äran att bli mitt första försök att bli publicerad, skrev jag våren 2023 och det var drygt ett år senare som jag tryckte på “skicka”. Det fick pröva vingarna hos sju förlag (plus ett som endast ville ha synopsis), och det dröjde inte länge innan standardrefuserna började trilla in.

Den våren var jag inne på fyrtioelfte vabb-perioden och kände mig leds på att allt var kaotiskt och bortom min kontroll, så av någon anledning tänkte jag att det skulle hjälpa att skicka till förlag. Beslutet var med andra ord inte överdrivet genomtänkt, även om manuset redigerats ett par vändor och kändes läsvärt i mina ögon. I skrivande stund har snart fem månader passerat och två förlag har ännu inte svarat. Jag kan inte påstå att känslan är mindre kaotisk eller att jag upplever ens en tillstymmelse av kontroll, men det var ändå inte så farligt. En av anledningarna till att jag inte vågat skicka innan var att jag var rädd att bli fullständigt sågad vid fotknölarna, men förlagen har hittills varit snälla. Det har varit refuser, absolut, utan att lämna någon liten strimma hopp – men de har varit vänliga. Önskat lycka till på annat förlag eller med framtida projekt. Tack, men nej tack!

Om jag har större förväntningar från återstående förlag? Nej, egentligen inte. Jag blir glad om jag över huvud taget får ett svar. Men tiden får utvisa. Noll kontroll, men ändå med modet i behåll.